Staffan Movin
Friidrotten har farlig utveckling
I samband med att Riksidrottsförbundet publicerat statistik om olika idrotters deltagande och deltagartillfällen över tid (2021, 2022 och 2023), så skapas möjlighet för alla intresserade att studera och analysera sin egen idrott. För friidrottsvänner är den tillgängliga statistiken inte glädjande.
I samband med förbundsårsmötet i fjol presenterade förbundet dystra siffror. Antalet deltagande i friidrotten, exklusive Friskis och Svettis, har minskat rejält under de senaste åren. Centrum för Idrottsforskning och Johan Norbergs artikel tidigare på Friidrottstorget bygger på samma data, som visar på att Friidrotten inte ens är bland de tio största idrotterna i Sverige sett till deltagartillfällen. Något som jag inte anser är värdigt den olympiska huvudidrotten.
Färre barn i alla åldrar
Riksidrottsförbundets transparens med inrapporterade och ersättningsgrundande data ger oss möjlighet att analysera den tidigare rapporterade statistiken vidare. En fördjupning i statistiken visar att friidrottstränandet (antalet barn som deltar i LOK-stödsaktiviteter) minskar mer än all idrott totalt och mer än andra större idrotter. De stora åldersgrupperna yngre barn 8-åringar och 12-åringar tappar mest, medan yngre tonår inte har lika stort tapp.
Det är tydligt och påfallande att vi har blivit sämre på att rekrytera barn in i vår verksamhet. Trots Mondo och Ståhl, och stoltserande av att vi är en populär idrott, når vi inte ut till barn. Idrottande 8-åriga tjejer har på tre år (mellan 2021 och 2023) ökat med åtta procent totalt, men för friidrotten har vi minskat med ELVA procent på samma tid. Motsvarande siffror för 12 -åriga tjejer är fyra procent upp för alla idrotter och TIO procent ned för friidrotten.
Förändring av idrottandet i olika åldersgrupper
| 2021 (index 100) | 2022 | 2023 | |
| F8 – friidrott | 100 | 93 | 89 |
| F8 – alla idrotter | 100 | 104 | 108 |
| P8 – friidrott | 100 | 103 | 101 |
| P8 – alla åldrar | 100 | 104 | 109 |
| F12 – friidrott | 100 | 93 | 90 |
| F12 – alla idrotter | 100 | 102 | 104 |
| P12 – friidrott | 100 | 94 | 97 |
| P12 – alla idrotter | 100 | 103 | 107 |
Att vi förlorar barn i vår verksamhet kommer troligen få effekt på elitbredd framöver. I en studie som danska förbundet gjort visades att basen av antalet friidrottare i sen ungdomsålder hade mycket stark korrelation med antalet seniora internationella framgångar. Andra kvalitetsdimensioner i träningen var inte alls lika starkt kopplade. Med andra ord, färre barn och ungdomar bäddar för färre framtida blågula medaljer.
Här på friidrottstorget har Ulrika Pizzeghello påtalat behovet av att se till att vi lockar barn tidigare till friidrotten och dessutom har Janne Åkerblom lyft utmaningen att friidrotten är på väg att försvinna i skolverksamheten och på skolgårdarna. Samtidigt har vi flera positiva aktiviteter i form av till exempel Miniorlandslaget som öppnar upp för att fler hittar friidrotten. Men de tydliga och negativa siffrorna visar att vi behöver göra mer för att locka barn att prova på friidrott.
Vi är inte bra att behålla dem som hittar friidrotten
Men vår utmaning stannar inte vid att färre hittar till friidrotten, utan vi har dessutom betydligt svårare än andra idrotter att hålla aktiva kvar i vår verksamhet. Utvecklingen av barn i friidrottsaktiviteter över tid sticker ut. Antalet aktiva i friidrott peakar redan vid åtta års ålder vilket kan jämföras med alla idrotter som peakar vid 10-års ålder.
Följer vi åldersgrupper över tid, får vi en bild av om de som hittar friidrotten känner att det är deras idrott och sammanhang och om de väljer att stanna för de trivs. Så är även detta dystra siffror för friidrotten. Mellan 2021 och 2023 var det 17 procent färre aktiva i åldergreppen födda 2013. Friidrotten tappade således en av sex aktiva åttaåringar innan de fyllt tio. Detta i jämförelse med hela idrottsrörelsen, där antalet aktiva mellan åtta och tio-års ålder ökade med 10 procent.
Studerar vi äldre åldersgrupper är det inte bättre för friidrotten. Bland dem som är födda 2009 (12 åringar 2021) slutade hela 45 procent under två år, vilket ska jämföras med andra idrotter som tappade 13 procent under samma period och åldersgrupp. De som är födda 2006, dvs var 15 år 2021, försvann från friidrotten med 40 procent på två år, vilket ska jämföras med 18 procent för alla idrotter.
Förändring av idrottandet i specifika åldersgrupper
| 2021 (index 100) | 2022 | 2023 | |
| Födda 2013 – friidrott | 100 | 96,5 | 83,4 |
| Födda 2013 – alla idrotter | 100 | 106,7 | 110,2 |
| Födda 2009 – friidrott | 100 | 76,0 | 54,5 |
| Födda 2009 – alla idrotter | 100 | 95,9 | 87,4 |
| Födda 2006 – friidrott | 100 | 74,5 | 59,9 |
| Födda 2006 – alla idrotter | 100 | 86,4 | 72,2 |
Vad beror det på?
Siffrorna är skrämmande för friidrotten. Vad beror detta på? Tyvärr svarar inte LOK-stödsstatistiken på detta. Men det ställer massor med frågor som vi behöver söka svar på för att vända trenden.
Den första är om det beror på yttre omständigheter, som till exempel sämre tillgänglighet till lokaler eller fel tider, tidig specialisering och ovilja från dominerande idrotter att tillåta barn utöva fler idrotter. Den andra frågan är naturligtvis om det beror på oss själva inom friidrotten? Är vår verksamhet anpassad till både friidrottsutveckling och till barnens utveckling (socialt, motoriskt, psykologiskt, fysiskt och sexuellt)? Bedriver vi vår verksamhet på rätt sätt? Är det för lite tävlande? Är det för mycket tävlande?
Barns deltagande i friidrott tyder på att den ”produkt” vi ger barnen inte är anpassad till deras behov. Vi har både svårt att rekrytera OCH att behålla barn och ungdomar. Vi behöver lära från varandra inom friidrottsfamiljen och se vem som lyckas och hur vi kan vända trenden för dagens utveckling går åt fel håll.
Staffan Movin
Läs denna artikeln… Apropå friidrottens roll för alla idrottare.
https://www.hd.se/sport/friidrotten-bakom-solbergs-snabbhet-gor-mig-unik/?shareSource=iossharebutton
Bra artikel Karin. RF gjorde en liknande studie för ca tio år sedan där man såg på vilka andra idrotter svenska internationella medaljörer hade hållit på med Friidrotten var där klar två efter fotbollen. Vi har mycket att erbjuda…
Viktiga siffror att reflektera över. Hur ser det ut med föreningsnärvaron runtom i landet? Ökar de vita fläckarna där det inte finns några aktiva föreningar? Jag tror inte att det handlar om att locka in ännu yngre barn utan om att finnas representerade nära. I alla tätorter och i alla förorter. Då är man också starkare i frågan om anläggningar, både enklare på skolgårdar och mer avancerade arenor.
Tallis – jag håller med dig om att vi behöver hitta de vita fläckarna och arbeta för att föreningar och tillgång till friidrott finns nära. Förbundet arbetar med detta utifrån beslutet på förbundsårsmötet i Karlstad. Då fattades beslutet att
– att förbundet tar fram med en plan på hur man kan säkerställa att det finns tillförlitlig och tillgänglig statistik avseende utvecklingen av friidrottandet i landet ned på kommunnivå.
– att förbundet ser till att data på ett enkelt sätt är tillgänglig för att analyseras och jämföras så att tillförlitliga beslutsunderlag kan ges till förbund, distrikt och lokalt.
Oerhört alarmerande siffror om vår idrotts tapp även om jag skulle ha killgissat detsamma.
Skolan borde vara den naturliga inkörsporten.
Så här,
En spaning utifrån skolperspektivet och utifrån det specialarbete jag och Benke Blomkvist gjorde på GIH redan 1992(!) är att akademiskt utbildade idrottslärare redan på den tiden saknade både grundkunskaper och vidareutbildning i vår idrott. Det handlade inte om att de inte gillade friidrott men de tyckte att det var svårt att undervisa i.
På min skola har vi 3-4v friidrottsundervisning som avslutas med ett skolmästerskap för de lite äldre eleverna. Det är oerhört uppskattat av alla, både lärare och elever. Och självklart har vi prisutdelning på skolans scen där medaljörerna för sin medalj. Hela skolan samlas då och applåderar pristagarna. Vi har ett antal elever som börjat med friidrott genom detta som dessutom är väldigt framgångsrika.
Men..
..på mina döttrars gamla skola med över 600 elever genomfördes aldrig, inte en enda gång en lektion i friidrott.. trots endast 300m till en nyanlagd anläggning – Baldershovs IP. Likadant är det hos deras kusiner som bor i en kommun söder om Sholm, en splitterny toppmodern friidrottsanläggning som aldrig har använts av den kommunala skolan, inte en enda lektion.. den vittrar nu sönder.
Jag tror det är få skolor som har en en undervisning öht och när den väl sker så är den tyvärr undermålig. Och det vete tusan hur idrottslärar undervisningen på universitet i vår idrott ser ut längre? Finns den kvar, i så fall hur mycket? Vilka lärare och med vilken kunskap? Hur bedrivs den rent pedagogiskt? Görs den spännande och attraktiv?
Så vad göra?
Ett förslag kan vara att stärka föreningar med ett centralt (och långvarigt!) ekonomiskt stöd med särskilt uppdrag att stötta/hjälpa föreningar i skolors undervisning och i samband med detta sprida vår idrotts förträfflighet genom att berätta om/bjuda in elever till den lokala föreningen.
Gissar att större föreningar redan har ett sådant arbete men att det på
mindre orter och att de på friidrottskartans vita fläckar nog inte öht existerar något sådant arbete. Vår region är tyvärr en vit fläck i många avseenden.
Uppmaning/utmaning till SFIF.
SFIF bör göra en kvalitetskontroll på de lärosäten som utbildar idrottslärare, jag är övertygad om att det behövs då det idag finns massor av olika sorters utbildningar i idrott och hälsa. Upp till åk 7 så behövs tex inte en GIH el motsvarande utbildning.
För allas kännedom så ingår EJ friidrottsundervisning i läroplanen för Idrott och hälsa, det innebär att om undervisande lärare inte har fått en adekvat utbildning så kommer heller inte vår idrott in på idrottsschemat eftersom det är valfritt att undervisa i.