Vilka regler är det som gäller?

Carl Hedin

Svenska Friidrottsförbundet har publicerat den efterlängtade omarbetade versionen av Tävlingsregler för friidrott. Denna nya version är baserad på och direktöversatt från World Athletics (WA) tävlingsregler och innehåller även en del nationella tillägg.

I den följande artikeln kommer jag redogöra för några reflektioner om den nya regelbokens praktiska och juridiska tillämpbarhet.

Förhållandet till RF:s regelsystem

Tillsammans med stadgan utgör regelboken Svenska Friidrottsförbundets viktigaste regelverk. Det är därför anmärkningsvärt att regelboken saknar viktiga delar och avviker från bindande regler. Det nya regelverket kan särskilt diskuteras i ljuset av Riksidrottsförbundets (RF) stadgar, som ställer krav på att specialidrottsförbundens tävlingsregler ska innehålla bestämmelser om bland annat tävlingsbestraffningar, hantering av regelöverträdelser och hur det kopplas till RF:s bestraffningsregler. Om dessa delar saknas eller inte är tydligt reglerade uppstår en osäker situation för både utövare och arrangörer.

Att utövanderegler, alltså hur en gren ska genomföras och utövas, regleras genom WA:s regler är självklart för att säkerställa rättvisa friidrottstävlingar världen över. Problemet med att enbart direktöversätta hela den internationella boken och helt ersätta den gamla svenska boken är att det blir juridiskt svårt i en svensk kontext. En enskild idrotts tävlingsregler kan inte frikopplas från RF:s normsystem. Istället utgör tävlingsregler en integrerad del av den svenska idrottsrörelsens regelsystem. En grundläggande utgångspunkt är att tävlingsregler måste hålla sig inom ramen för RF:s stadgar och antas med respekt för den normhierarki och regelsystem som den svenska idrottsrörelsen bygger på. En enskild idrotts tävlingsregler kan även underkastas Riksidrottsstyrelsens granskning (5 kap. 2 § pkt. 18 RF:s stadgar) och ändring kan påkallas om dessa strider mot RF:s stadgar eller de principer RF:s stadgar grundar sig på.

För att ett regelverk ska kunna utgöra grund för bestraffning (vilket inkluderar s.k. tävlingsbestraffning) ställs ett antal rättssäkerhetskrav upp, vilket framkommer i RF:s nya bestraffningsreglemente fr.o.m. 2027. Reglerna måste, bland annat, ha beslutats av behörigt organ, inte strida mot RF:s stadgar eller allmänna fundamentala rättsprinciper och vara klara, tydliga och förutsebara.

RF:s stadgar ställer ett antal obligatoriska krav på specialidrottsförbundens tävlingsregler som i nuläget inte är reglerade i den nya regelboken. Utöver krav från RF:s stadgar finns krav i Svensk Friidrotts egna stadgar på tävlingsreglerna som inte heller uppfylls. Detta skapar en rättsosäker situation för utövare och ledare, oklarhet för tävlingsarrangörer och en risk för att legitimiteten för friidrottens regler ifrågasätts.

Tveksam översättning och begreppsanvändning

Har du någonsin hört att “domarna för call room ska eskalera alla olösta situationer till Referee för Call Room”? Eller att varvräknare “bokfört” en lista för alla varv? Har du någonsin fått frågan att vara “tjänsteman” på en friidrottstävling? Inledningsvis verkar denna nya version av regelboken präglas av minst sagt märkliga översättningar av den internationella boken. En lång rad skrivfel framkommer också vilket försvårar läsningen och pedagogiken. Vissa ord översätts ibland till svenska, medan de vid andra ställen står kvar på engelska. Detta kompletteras med en inkonsekvent begreppsanvändning och ett underligt språkbruk.

Läsaren lär bli mycket förvånad när olika benämning för samma sak blandas mellan olika stycken. Till exempel används benämningarna teknisk ledare och teknisk chef för samma roll i samma mening. Funktionen som i WA:s regler benämns som competition director anges stundtals som projektledare, competition manager eller competition director. Ordet funktionär benämns vid flera ställen som “tjänsteman”, och vid andra ställen som “volontär”. Det vedertagna begreppet “grenledare” har helt bytts ut mot det engelska “Referee”. Vid flera ställen har också funktionen tävlingsledare felaktigt översatts till “mötets ledare”. Krav på en koherent begreppsanvändning måste anses vara givet för att göra regelboken enkel att förstå, tolka och använda för friidrottsfunktionärer ute i landet. En lång rad luckor med praktiska tillämpnings- och tolkningsproblem dyker också upp när man läser regelboken. Av rättssäkerhetsskäl måste det anses vara självklart att friidrottens regler ska vara logiska, tydliga och förutsebara.

Den grundläggande utgångspunkten och ändamålet med förändringen är mycket god. Genom att harmonisera strukturen i den svenska regelboken med den internationella så kan vi säkerställa att WA:s regler följs. Det gör det även enklare för svenska domare att verka i en internationell kontext genom att få större förståelse för den internationella regelboken och logiken som styr den. Att World Athletics regelverk är direkt tillämpliga för Svensk Friidrott är också naturligt och följer av WA:s konstitution och förbundets stadgar. Sättet som dessa regler sedan implementeras på är dock en angelägenhet där det borde ligga i Svenska Friidrottsförbundets intresse att det genomförs på ett korrekt sätt.

Hur togs beslutet?

Till detta kommer en grundläggande fråga om styrning och ansvar. Vilket organ har beslutat om den slutliga utformningen? Detta framkommer inte, vare sig på hemsidan eller i regelboken, vilket får anses vara ett grundläggande krav ur ett ’good governance’-perspektiv. I en folkrörelse är det viktigt att medlemmarna har möjlighet att utkräva ansvar av förbundsstyrelsen, särskilt i frågor som rör organiseringen av friidrottens högtidspunkt, tävlingen.

Kommittén för trygg idrott har i sin utredning Översyn av RF:s stadgar – Trygg Idrott som utgör förarbete till RF:s nya bestraffningsreglemente angett att “eftersom normgivningskompetensen ska regleras i stadgarna, är kommitténs bedömning att om det av SF:s stadgar inte framgår vem som ska utfärda tävlingsregler, så åligger det årsmötet. Det är således medlemmarna som antingen ska bestämma över reglerna eller bestämma vilket organ som ska få detta mandat”. Sådana här regler måste även beakta grundläggande rättsprinciper såsom legalitetsprincipen. Med andra ord, beslut måste ha stöd i och fattas i enlighet med gällande regler, och utgångspunkten är att om inte rätt organ har beslutat om ett regelverk är det inte giltigt. I standardverket inom området – Idrottens bestraffnings- och tävlingsregler (Malmsten & Hübinette, 7 uppl.) – uttalas också att mandat att besluta om tävlingsreglerna är av sådan vikt att det bör framgå av stadgan.

I dagsläget är inte behörigt beslutsorgan för tävlingsregler uttryckligt reglerat i Svensk Friidrotts stadgar. Min personliga uppfattning är att det mest naturliga och ändamålsenliga är att denna rätt ges till förbundsstyrelsen, men med tanke på att det i dag är oreglerat, och mot bakgrund av ovanstående uttalanden, innebär det att det är oklart om förbundsstyrelsen ens har mandat att besluta om tävlingsreglerna.

Ett regelmässigt vakuum

Frågan uppstår även om tillämpligheten av bestämmelserna i den förra regelboken. Om den tidigare regelboken helt har ersatts, vilket framgår på hemsidan, har centrala delar av regelverket upphört att gälla utan att ersättas. Det innebär att grundläggande frågor i dagsläget saknar tydlig reglering vilket kan innebära en lång rad följdverkningar. Den nya regelboken är som sagt inte heltäckande, utan en hel del kapitel och områden som tidigare varit med i den gamla regelboken är idag helt oreglerade, vilket skapar en regelmässig gråzon. I nuläget finns det därmed inga publicerade regler om exempelvis sanktionsförfarande, behörighetsregler, representationsregler och motionsklass. Dessutom är bestämmelser kring kommersiella rättigheter och villkor är helt oreglerade jämfört med den tidigare boken. Även om vissa av dessa delar regleras internationellt framgår det inte tydligt hur den nationella tillämpningen ska ske, och för vilka sorters tävlingar de gäller. Dessutom är det helt nödvändigt av praktiska skäl att det ska finnas nationella bestämmelser för att hantera de frågor som inte finns internationellt.

Det finns ingen naturlag som säger att administrativa regler kopplade till friidrottstävlingar måste vara reglerade just i regelboken. Det går att ha det i andra regelverk. Just därför definieras begreppet Tävlingsregler enligt idrottsjuridisk praxis som ett paraplybegrepp innefattande både utövanderegler och administrativa eller organisatoriska regler. Men dagens läge innebär att det är tveksamt om det finns giltiga bestämmelser kring exempelvis sanktionsförfarande för tävlingar, om vem som får delta i friidrottstävling, krav på försäkring för föreningar, friidrottsspecifika antidopingregler, vilka typer av budskap/reklam som är tillåtna, bestämmelser om distriktsmästerskap samt disciplinära ärenden kopplat till tävlingar.