Willy Berggren

Frågor om hur vi ska vårda och utveckla friidrotten mot framtiden får många att skriva om områden som de tycker är viktiga. Jag håller oftast med. När frågan om satsning på barn i friidrott kommer upp har jag under 15 års tid protesterat och tyckt att det blir till ensidig trend där varje klubb måste ha barngrupper i friidrott. Personligen har jag inget emot detta men, tyvärr, följer de flesta en slags ”standard” liknande lagidrotterna. Det är utmärkt att genomföra rolig och varierande friidrott som genomtänkta inslag av typ friidrottsskola, lovaktiviteter med duktiga och kunniga ledare där barnen får prova och lära sig tycka om vår friidrott. Men i stället ska varenda klubb starta barngrupper som håller på i terminsperioder med föräldrar som ledare. I många klubbar tar barnperspektivet helt över och man orkar inte med viktigare utmaningar.

Var tog idéerna om hela klubbens behov vägen? Jag påstår att barnen och deras föräldrar absolut ska få prova på friidrott men i tydliga perioder. Men det är inte denna målgrupp som bygger en förening – däremot erbjuder en klubb möjligheter att prova på och upptäcka friidrotten.

Ungdomar/tonåringar borde vara den självklara målgruppen för alla klubbar. Årliga undersökningar visar att vi i friidrotten är en av många idrotter som mest tappar tonårsgenerationen. Personligen är jag övertygad om senaste 15 årens eviga tjat om att samhället måste aktivera barn fått många klubbar att lägga så mycket fokus på barn och deras föräldrar att vi tappat fokus på vilka som bygger en förening framåt – självklart våra ungdomar! De tar del av klubbens verksamhet, fostras i praktisk demokrati, lär sig ta ansvar, sätta mål, fokusera, passa tider, arbeta i gupp med mera. Det är tonåringarna som är varje friidrottsklubbs bas för det mesta.

Återigen, jag är positiv till att vi ska in i skolorna, starta fritidsgrupper, utforma kul och lockande barnidrott på många sätt – men inte fortsätta med barnen som basal verksamhet. Många föräldrar som tar ledaruppdrag börjar ofta ta upp rättvisefrågor om barn kontra elit. I en stor, bred verksamhet där klubbar har goda resurser bör detta inte bli till problem, men i små klubbar kan detta bli förödande och bli dragkamp om vad klubbens fokus ska vara.

Därför: Jag efterlyser en bred och engagerad diskussion i svensk friidrott hur vi ska återta tonårsgenerationen och få dessa att vilja vara en stor del av sitt liv inom vår idrott – Svensk Friidrott.

Willy Berggren, tränare under 60 år på alla nivåer inom friidrotten