Anders Tallgren
Internationella mästerskap betyder så mycket
Det var ett väldigt glädjande besked som kom den 23 oktober från Batumi, Georgien. Europeiska friidrottsförbundets styrelse beslutade då att tilldela Sverige U18-EM 2030. Det ska arrangeras i Karlstad i en nära samverkan mellan Svenska friidrottsförbundet, IF Göta Karlstad och Karlstads kommun. Det blir då det första arenamästerskapet sedan dubbelmästerkapen i Gävle och Borås 2019. Ett av de längre uppehållen efter en period med flera mästerskap åren 2013-2019. Höjdpunkterna i ett mer historiskt perspektiv är förstås EM i Stockholm 1958, VM 1995 och EM 2006, båda i Göteborg.
Vi vet av erfarenhet vilken stor betydelse större mästerskap på hemmaplan har. För aktiva, för ledare, för tränare, för funktionärer, för anläggningar, för sponsor- och publikintresset och inte minst för den allmänna uppmärksamheten kring friidrotten. Men mästerskap av det här slaget kan också innebära en viss risk och urladdning så det gäller att planera väl för både genomförandet och tiden efter.
Överlag är det dock väldigt positivt med internationella mästerskap i Sverige och en fin möjlighet att göra särskilda satsningar mot olika målgrupper. Självklart är de aktiva i fokus men det är också ett bra tillfälle att matcha fram nya ledare, tränare och nyckelfunktionärer inom många olika områden. Anläggningsfrågan är också tätt sammankopplad med större tävlingar och inte sällan ser man upprustningar inför en stor tävling eller att man söker större tävlingar när man har rustat upp sina arenor. Det gäller inte bara internationella mästerskap utan förstås också för internationella galor och svenska mästerskap.
Den internationella verksamheten är viktig för Svensk Friidrott som står stark med en fixstjärna som Armand Duplantis, en pigg 100-åring i form av Finnkampen och en årlig Diamond League-gala på Stockholms Stadion. Sverige har också stått vid frontlinjen i reformeringen av World Athletics och European Athletics de senaste åren. Dock förläggs fortfarande många större mästerskap till länder med regimer som vi känner stor tveksamhet till. Då är det samtidigt tråkigt att konstatera att de riktigt stora mästerskapen i Sverige ligger decennier bakåt och inte i siktet framåt. Självklart ska vi ladda för U18-EM 2030 men i arbetet med Svensk Friidrotts strategi för 2030 måste vi hitta vägen framåt för de riktigt stora mästerskapen igen!
Anders Tallgren, ledamot av Svensk Friidrotts internationella kommitté
Jag vill bara poängtera att vi hade veteran-VM i friidrott 2024 i Göteborg. Så att vi inte haft något stort mästerskap på flera år stämmer därmed inte. Det hade faktiskt en stor betydelse på många plan.
Jag förstår såklart att det menas senior och yngre i inlägget men rätt ska vara rätt.
Tack, det är rätt som du skriver samtidigt som jag utgick ifrån de mästerskap som European och World Athletics ansvarar för och den lista över tidigare arrangerade mästerskap i Sverige som Svensk Friidrott hade med i pressmeddelandet i samband med offentliggörandet av tilldelningen av U18-EM 2030. Även i år arrangerades ju ett stort mästerskap i Göteborg i form av VM i OCR. Alla dessa olika mästerskap tillskapar också värden förstås men har kanske ur andra perspektiv gjort att vi inte fokuserat lika mycket på att söka och konkurrera om t.ex. seniormästerskap. Förhoppningsvis är det tvärtom och att vi kan använda de här erfarenheterna för att få hit alla typer av mästerskap igen!