David Fridell

Den senaste tiden har två intressanta artiklar om Svensk Friidrotts strategi publicerats på Friidrottstorget. Det är förstås glädjande med en intensiv debatt i frågan, speciellt när det nu i samband med Förbundsårsmötet i Uppsala är dags att summera den tidigare strategin samt fastställa den kommande.

Både Curt Högberg och Mårten Fuxe Barkvall tar upp relevanta frågor på temat ”varför inget hänt”, och också konkreta förslag på vad som skulle kunna göra skillnad framåt.

Men jag skulle vilja börja i en annan ände och säga att det visst har hänt saker. Visserligen har vi inte alls uppfyllt det övergripande mätbara målet om en 12% ökning av RF:s aktivitetstillfällen, och till och med tappat i jämförelse med andra idrotter (det ska tilläggas vi ser tendenser till att tappat åtminstone planar ut), men tittar vi bakom det kan vi ändå se en positiv utveckling på flera områden.

Vi har fler utbildade ledare och tränare, och ledartätheten mätt i antalet aktiva ledare och tränare per förening ökar, betydligt fler barn och unga deltar i tävlingar idag än vid strategiperiodens ingång, motionsloppen har återhämtat sig och det generella intresset för vår idrott är minst lika starkt som tidigare. Vi har dessutom under perioden blivit enormt mycket bättre på att tillförlitligt mäta och följa upp, och är därför bättre rustade att staka ut en ny väg framåt. Lägg till det fortsatta framgångar för den yttersta eliten med både den största och mest framgångsrika VM-truppen i höstas i Tokyo någonsin, så är min mening att vi faktiskt har ett gyllene läge och en medvind vi tillsammans ska bygga vidare på!

Vi är en folkrörelse där föreningarna utgör ryggraden, och det är hos dem som nästan all verksamhet bedrivs och framgångsrika initiativ tar sin början. Utan föreningars och engagerade ledares nyfikenhet inget Världsungdomsspel, inga Blodomlopp, inga lokala friidrottsskolor eller samarbeten med skolor och närsamhället.

Det är också föreningarna som sätter riktningen för det nationella förbundet, som bestämmer vilka som ska representera dem på förbundsårsmöten och i distriktens och nationella förbundets styrelserum.

Den strategi som nu tas fram är hela svensk friidrotts. Den är visserligen ledande för det nationella förbundet och vägledande och inspirerande för distrikt och föreningar. Men att den är hela svensk friidrotts, betyder också att ansvaret för dess lycka är just allas. Det må vara ett delat ansvar, men i en folkrörelse kan det inte vara något annat.

Det nationella förbundets roll är inte primärt att starta och driva verksamhetsprojekt, utan att stötta och skapa förutsättningar för våra föreningar och utövare. Däremot ska vi skapa och uppmuntra en nyfiken miljö där positiva initiativ tas tillvara, där initiativtagare får hjälp att sprida och förfina sitt arbete. Vi ska bidra med kunskap och strukturer, påverkan och opinion så det blir lättare att bedriva verksamhet, och locka utövare och intressenter till vår idrott.

I den strategi som nu läggs fram adresseras många av de frågor som Curt Högberg och Mårten Fuxe Barkvall, och andra skribenter på denna sida ställt.

Analysen av vilka förflyttningar som ska vara i fokus de närmsta åren kommer bland annat från två stora undersökningar vi gjort tillsammans med Ungdomsbarometern, en kvalitativ med djupintervjuer och en kvantitativ med närmare 1 000 respondenter. Vi har frågat dem som idag väljer friidrotten, dem som inte längre gör och dem som aldrig gjort, för att försöka skapa oss en bild av vad våra framtida utövare tycker om oss som idrott och vad de behöver för att närma sig eller stanna kvar i den.

Mycket handlar om kännedom och gemensam stolthet, att vi ska känna tryggheten i att vi faktiskt är Grundidrotten, och en idrott som har större möjlighet än många andra att locka brett med våra låga trösklar, unika jämställdhet, oftast lätta tillgänglighet och tillåtande och snälla (och med det menat snäll i den allra vackraste och bästa betydelsen) förhållande till samarbete och välkomnande.

Gör vi en egen resa där vi faktiskt ibland själva slår oss för bröstet och kommer ihåg att vi inom hela Svensk Friidrott gör en makalös samhällsinsats, så skapar vi också en plattform för att stolt och nyfiket utvecklas.

Jag hoppas att ni alla vill ta del av och fortsätt diskutera förslaget till vår gemensamma fortsatta strategi!

David Fridell

Friidrottare och Generalsekreterare för Svenska Friidrottsförbundet sedan i somras