Ulrika Pizzeghello

Friidrottens barnverksamhet börjar ofta vid 7 års ålder, vilket hänger ihop med skolstarten och en traditionell syn på när föreningar startar upp friidrottsverksamhet för barn. Det verkar som friidrotten har fastnat i att barn inte ska introduceras i verksamheten förrän vid 7 års ålder. Kanhända är det en kvarleva av LOK-stödet vars nedre åldersgräns legat på 7 år fram till i somras, då det den 1 juli sänktes till 6 år. Samtidigt har många kommuner sänkt åldern för det kommunala stödet, som ofta benämns som aktivitetsstöd. Exempelvis har Växjö kommun ändrat den nedre gränsen för aktivitetsstöd till 3 år.

Det friidrotten behöver ta i beaktande är att den redan från start kan bli ifrånsprungen av andra idrotter, som exempelvis fotboll som erbjuder verksamhet redan från 4–5 års ålder, gymnastiken och simningen, ännu tidigare i förälders sällskap. Detta gör att friidrotten riskerar att tappa barn tidigt. Det har också saknats anpassade koncept för yngre barn, även om det finns goda exempel på friidrottsföreningar med verksamhet eller koncept för målgruppen som exempelvis Gefle IF – friidrottskul, Mariestad AIF – friidrottslek och Katrineholm SK där barn kan börja from 5 års ålder.

Glappet för ålderskategorin yngre barn har även öppnat upp en marknad för företag som kunnat etablera sig utifrån målgruppens behov, som exempelvis Sportkids, Sweden sport academy, Actic och Sats. Flera andra specialidrottsförbund har nu arbetat fram koncept för de allra yngsta barnen, som exempelvis fotbollsförbundets knattefotboll, Ishockeyförbundets tre kronors hockeyskola och Basketförbundets easy basket kids. Från svenska friidrottsförbundet råder däremot stiltje för målgruppen yngre barn.

Att satsa på verksamhet för yngre barn är därför både en utvecklingsfråga och en strategisk möjlighet för att stärka friidrottens konkurrenskraft. Det ger dessutom föreningar möjlighet att bygga relationer med barn och föräldrar i ett tidigare skede, vilket kan stärka både rekrytering och gemenskap.

Att introducera barn till friidrott redan i förskoleåldern skapar också en positiv grund för rörelseglädje, motorisk utveckling och social gemenskap. I tidig ålder är barn särskilt mottagliga för att utveckla grundläggande rörelseförmågor som balans, koordination och snabbhet – färdigheter som är centrala inom friidrott. Genom lekfulla och anpassade aktiviteter kan barn få en naturlig ingång till idrotten utan prestationskrav, vilket stärker deras självförtroende och rörelsekompetens i samspel med föräldrar och ledare. Tidig kontakt med friidrott kan också bidra till att skapa långsiktigt engagemang i föreningslivet för både barn och föräldrar tillsammans med en aktiv livsstil.

Forskning visar på att goda vanor skapas tidigt, redan i förskoleålder där tidig fysisk aktivitet har stor betydelse för barns hälsa och utveckling. Regelbunden rörelse i barndomen har visat sig minska risken för en rad framtida hälsoproblem, såsom hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, övervikt, vissa cancerformer samt psykisk ohälsa som depression och ångest. Att skapa goda rörelsevanor tidigt är därför en investering i både individens och samhällets långsiktiga hälsa.

För att friidrotten ska kunna vara ett attraktivt förstaval för barn och föräldrar behöver verksamheten introduceras tidigare än vid 7 års ålder. Då friidrotten väntar längre med introduktion än många andra idrotter kan det bli så att barnen redan har valt en annan idrott – och stannar där. Att vara tidigt ute är inte bara en fråga om utveckling – det är en strategisk satsning för att friidrotten ska kunna konkurrera om framtidens ledare och unga utövare.

Ulrika Pizzeghello, ordförande i Östsvenska distriktet