Per Jutterström

Friidrotten måste utveckla tävlingarna för barn – annars slutar de för tidigt

Friidrotten är en fantastisk idrott – allsidig, lekfull och utvecklande. Men det finns ett stort problem: barn börjar i snitt vid 10 års ålder och slutar redan vid 12. Vi förlorar alltså de flesta innan de ens hunnit få en ärlig chans att fastna för sporten.

Det beror inte på att barnen inte gillar att springa, hoppa eller kasta – utan på hur vi presenterar idrotten. Många tävlingar blir för allvarliga för tidigt. Det är mycket fokus på tider, resultat och placeringar, men för lite på glädje, variation och gemenskap. För barn i åldern 6–11 handlar idrott om att ha kul, känna sig trygg och få prova på – inte om att vinna.

Friidrotten behöver nya tävlingsformer: mer lekfullhet, mindre press. Fler laginslag, mixade grenar, kortare väntetider och en stämning där varje barn får känna sig som en vinnare – oavsett resultat.

”Vi har ett bra framtaget material om hur vi ska göra men nästan ingen använder det!”

”Vi fortsätter att låta barn tävla som vuxna”

Vill vi ha framtida stjärnor behöver vi bli många fler barn som tycker rörelse är roligt och måste börja med att anpassa idrotten till barnens verklighet.

Friidrotten måste utveckla utbildningsprogram främst för ledare 7-12 år för att rekrytera och behålla fler

När Svensk Friidrott tillsammans med UK Athletics gjorde en attitydmätning 2007 svarade tonåringarna: friidrott är inte för mig och min nivå. Liknande svar kommer nu när man gjort en undersökning ihop med Ungdomsbarometern. Man ser i grunden på friidrotten som något positivt men också att det är så svårt, det är tufft, man måste vara vältränad och duktig för att vara friidrottare. Man känner inte man ska klara av det.

Vi behöver reformera tränarutbildningarna. Vi behöver många fler ledare med olika motivationer. Idag tränas våra barn och ungdomar av ”de duktigaste barnens föräldrar” och så ser det ut i många fler idrotter. Vi kan få stora konkurrensfördelar om vi breddar perspektiven i våra utbildningar och tar fram utbildningsprogram för flera olika roller kring en träningsgrupp.

– Huvudtränare

– Hjälptränare

– Lagledare

– Greninstruktör

– Gruppledare

Ett skarpt förslag kopplat till ytterligare en iakttagelse man gjort ihop med ungdomsbarometern är att fokusera hårdare på ”friidrottens snäva rekryteringsfönster 8-11år”. Det vill säga, det är här vi ska inleda reformationen av utbildningsinsatser, skapa nya attityder, få ingång nya tävlingsformer, få med många fler föräldrar och så vidare. På sikt behöver vi ta liknande grepp på de högre utbildningarna, men vi behöver starta från grunden.

Urvalet på vilka som ska utbilda våra nya tränare för barn blir otroligt avgörande och de utbildarutbildningar som krävs väldigt viktiga. Vi behöver höja statusen på våra utbildare rejält samtidigt som vi klär på dem ännu mer kunskap.

Per Jutterström, ordförande Södra Norrlands Friidrott