Janne Åkerblom

På Lidingö där jag bor har jag märkt att flera skolor inte har samma friidrottsmöjligheter som förr. Där det förut fanns två rakbanor som man på idrottstimmarna i skolan kunde använda till 60m-löpning är det nu bara fotbollsplaner. Om det finns en sandgrop för längdhopp är sanden till stora delar bortblåst eller är gropen igenväxt. Och när var det senast som någon vänlig själ grävde igenom den? Och var tog alla de gamla kulringarna vägen?

Jag har inte koll på hur mycket tid av ämnet idrott som nuförtiden används till friidrott, men min känsla är att det är långt ifrån alla grundskoleelever som ens får chansen att väga en kulstötningskula i handen. Kanske finns det en sträcka runt skolgården eller i en närliggande skog som man kör skolans tester på. Några elever öser säkert på, medan många nöjer sig med att i enkel promenadtakt jogga runt.

Min upplevelse är att friidrottens position som en grundläggande idrott där styrka, spänst, snabbhet och uthållighet är utmärkta verktyg även för andra idrotter allt mer för en tynande tillvaro. Jag hoppas att jag har fel, men bara det faktum att själva möjligheterna att utöva vår idrott på själva skolgården minskat talar ett tydligare språk.

Hinner eleverna till idrottsplatsen på idrottstimmen?

Visst finns det också väldigt fina idrottsplatser runt om i landet. Men för att skolbarnen ska ta sig till en idrottsplats med löparbanor krävs det i det närmaste dubbellektioner för att man ska hinna förflytta sig.

Tänk på situationen för alla elever som går i skolor i Stockholms innerstad … hur många löparbanor, längdgropar och kulringar finns det att tillgå för dem då? Stockholms stadion, Zinkensdamms IP, Kristinebergs IP, ja kanske någon till om man exempelvis räknar in rakbanan på Östermalms IP. Samtidigt går det 21 319 elever bara i de kommunala grundskolorna i Stockholms innerstad. Plus ungefär 13 000 elever i de kommunala gymnasieskolorna. Lägg till drygt 6 000 elever i privata skolor och vi har över 40 000 elever i Stockholms innerstad. Hur och när får de chans till ”sin friidrottsskolning”?

Statistik behövs

I ett annat debattinlägg (som handlar om klubbarnas betydelse) skriver Staffan Movin om att det behövs statistik för att underbygga underlag som gör att vi har koll på varifrån talangerna inom friidrotten kommer.

Samma statistiska underlag kommer med all säkerhet att visa att friidrotten har tappat mycket mark i skolorna. Sen återstår frågan hur vi kan bli aningen viktigare i skolorna runt om i landet.

Det är en viktig fråga att lösa.
Både för friidrotten och folkhälsan.

Hur ser det ut på skolidrottsplatserna i andra delar av landet?

Skriv gärna en kommentar till den här artikeln och berätta. Och om du idéer om eller erfarenhet av bra åtgärder kan du skriva en egen artikel!