Staffan Movin

Juniormästerskap är alltid spännande att följa. Här kommer det fram nya förmågor som vi kan lära känna och som vi sedan kan följa för att se hur deras karriärer utvecklar sig. Först till nationell nivå och senare även förhoppningsvis till internationell nivå.

I år liksom många tidigare år har Sverige rönt framgångar på de internationella juniormästerskapen. Det känns nästan som givet att nya talanger kommer fram och presterar, även om konkurrensen tuff och blir tuffare. I senaste U23 EM i Bergen var det hela 30 länder som tog medalj, så för att behålla vår position internationellt behöver vi reflektera över hur vi kan fortsätta hitta och utveckla talanger.

En första fråga bör vara – Varifrån kommer de svenska talanger som kvalificerats sig till internationella mästerskap? Hur har de hittat till friidrotten och vem har fostrat dem?

Det är lätt att tro att det vissa tränare eller några starka klubbar som möjliggör att talangerna kvalificerar sig till internationella mästerskap. Detta är fel. Till de internationella mästerskapen under 2025 har hela 58 klubbar haft med minst en aktiv. Ser vi till antalet uttagna och antal föreningar som är representerade till några av våra mästerskap ser det ut som i tabellen.

	Antalet uttagna	Antalet klubbar representerade	Genomsnitt uttagna/klubb
Eur. ungdoms-OS	11	10	1,1
NM Mångkamp	17	14	1,2
U20 Tammerfors	53	30	1,8
U23 Bergen	55	27	2,0

Det är en imponerande spridning av de uttagna. Detta visar på den enskilda klubbens betydelse och på många organisationers förmågor att lotsa fram talang till en första internationell nivå. Talang finns inte bara i vissa städer utan i hela landet. Att vi nu tappar många aktiva enligt den senaste statistiken av LOK-stöd är mycket bekymmersamt, eftersom detta mycket väl kan leda till svagare svensk friidrott framöver. Om vi får en smalare bas av aktiva så riskerar vi att tappa i konkurrensförmåga. Vi är som ett relativt litet friidrottsland beroende av att talanger kommer från hela landet och att vi har många aktiva och vitala friidrottsföreningar.

Svensk friidrott behöver ha bra lokala krafter och även stärka deras förmågor att göra friidrotten tillgänglig för många. Det är viktigt och centralt i kommande nationella strategi för svensk friidrott att vända den oroväckande utvecklingen av minskat antal friidrottsaktiva. För detta krävs fokus på väl fungerande föreningar och fler aktiva i förening och distrikt.

Vid senaste förbundsårsmötet beslöts att förbundet skulle göra statistik tillgänglig på lokal och distriktsnivå avseende deltagandet i friidrott (exklusive Friskis och Svettis). Denna information är central för att öka förståelsen för både vad som krävs för att växa och vad som är orsaken till att vi tappar mark både i absoluta tal och i relation till andra idrotter. Men enbart data räcker inte – för att förstå orsaker och trender behövs också en djupare analys i diskussion mellan klubbar, distrikt och förbund.

Vilken betydelse har en inomhushall?
Får vi svårare att komma in i gymnastiksalar på vintern, eftersom vi ses som en sommaridrott?
Hur kan vi säkerställa kvalificerad träningsstöd för aktiva som är ensamma eller få i träningsgruppen?

För fortsatt stark svensk friidrott behöver kommande strategi säkerställa en struktur som värnar föreningar och som kan säkerställa att bra tränings- och tävlingsmöjligheter finns i hela landet. En del i detta är att vi behöver se till att inte bara stora och medelstora, utan också mindre föreningar kan och orkar stötta aktiva i deras utveckling.

Talangutveckling

Klubbarna – svensk friidrotts framtid